Den stolthet jag känner när jag träffar kollegor är svår att sätta ord på. Att vara polis innebär att hjälpa andra i svåra situationer, att skydda och att ställa till rätta. Att vara polis innebär att jobba för att trygga samhället och att bära upp vårt demokratiska statsskick.
Men den som är satt att hjälpa, skydda och ställa till rätta måste också själv känna sig skyddad. Så är det inte i dag. Det ser vi tydligt i vår senaste hot och våld-undersökning där vi också har siffror som visar att kårens utsatthet ökat under senare år. Hotet och våldet mot våra kollegor har inte bara ändrat karaktär och blivit grövre och mer utstuderat, det sker också allt oftare och drabbar allt fler. Förändringen har skett samtidigt som polistätheten gått ner och den grova brottsligheten flyttat fram sina positioner.
Det här är allvarligt och fler åtgärder måste sättas in för att skydda de som skyddar andra. Det kan handla om sådant som att se till att poliser har rätt utrustning, att arbetsplatserna har ett bra skalskydd och att polisers identiteter skyddas bättre.
Men skyddet måste också finnas i form av samhällets stöd. En polis som blivit allvarligt hotad, sparkad, slagen eller spottad på ska tillerkännas ersättning. Straffskalorna för brott som innebär att man ger sig på den som är satt att upprätthålla lag och ordning ska spegla allvaret i att attackera den vars uppgift är att värna demokratin. Men viktigast av allt, skyddet måste finnas där i form av våra kollegor.
De måste vara tillräckligt många för att vi ska klara akuta hot- och våldssituationer. De måste vara tillräckligt många för att vi ska mäkta med den fortsatta hanteringen av hot och våld, och för att vi ska kunna klara upp brotten. De måste vara tillräckligt många för att vi ska kunna avlasta de som är hårdast utsatta, så att de får den återhämtning de behöver för att orka kämpa vidare.
Genom att renodla Polisens uppdrag och avlasta poliser från administrativa uppgifter som kan utföras mer effektivt av andra kan polistid frigöras för kärnuppdraget. Men det finns också mer att göra när det gäller själva numerären. Vill vi att den prognosticerade tillväxtkurvan över antalet poliser ska peka brantare uppåt måste fokus ligga på fler faktorer än på studentkullarna.
Det måste göras mer för att hålla kvar de poliser som är våra kollegor i dag. Det måste göras mer för att locka tillbaka kollegor som slutat, för att få fler att vilja jobba lite till innan de går i pension och även för att få fler som redan gått i pension att vilja komma tillbaka och jobba i några år till.
I de här grupperna finns otroligt värdefull erfarenhet av polisarbete. Vill vi behålla den erfarenheten, eller locka tillbaka den, måste vi också vara beredda att betala för den i form av högre löner och bättre villkor.
Ur samhällsperspektiv kan man se det som en investering. Kapitalinsatsen är att Polismyndigheten de kommande åren ges de anslag som behövs för tillväxt och uppvärdering av polisyrket. Produkten blir en kår som står bättre rustad att hantera både den egna och andras utsatthet.
Avkastningen blir en lägre brottslighet och ett tryggare Sverige. En ren samhällsvinst.
