Som instruktör i polisiär konflikthantering ser Adrian Wigsten flera möjligheter att förbättra polisutbildningen utifrån slutsatserna i Polisiärt beslutsfattande i kritiska situationer. Under hans tid som lärare har det i hög grad hängt på den enskilde läraren att välja vilka scenarier studenterna ska öva på. Men det är inte rimligt med tanke på hur avgörande den praktiska erfarenheten är för de nya poliserna, menar han.
– Det är ju en enormt viktig fråga. När poliserna väl hamnar i de här situationerna i framtiden hänger allt på att de tränat på rätt saker. Det går att göra betydligt mer strukturerade och medvetna bedömningar än vad som görs i dag, säger Adrian Wigsten.

Inom Polismyndigheten finns gedigna faktaunderlag som skulle kunna ligga till grund för att styra vilka övningssituationer som ska ingå i utbildningen, påpekar han.
– Myndigheten tillvaratar och bearbetar mycket information om de tillfällen då poliser använder skjutvapen i skarp tjänst, men informationen används inte för utbildningsändamål i den utsträckning man skulle önska. Polismyndigheten genomför också omvärldsbevakning, som skulle kunna identifiera nya typsituationer som poliser behöver tränas inför. Jag tror det vore bra att knyta starkare band mellan dessa delar och utbildningsverksamheten.

Det krävs inte långvarig erfarenhet för att en ny polis ska kunna hantera en kritisk situation, enligt Adrian Wigsten. Viktigare är att erfarenheten är relevant, så att polisen känner igen situationen och snabbt kan fatta ett lämpligt beslut även under stark stress.

Adrian Wigsten tror också att forskning skulle kunna implementeras i polisutbildningen i högre grad.
– Min erfarenhet är att man inte använder forskning som en resurs i särskilt stor utsträckning. Ett skäl är att vi inte har en akademisk utbildning och inte är vana att vända oss till forskningen för att hitta svar. Det är något jag hoppas den här boken kan bidra till att förändra.