– Det är något vi behöver prata om. Varför har det blivit så? Vi behöver komma fram till hur vi gör det här tillsammans, Polisen och akademin.
Ibland finns det naturliga förklaringar till att poliser som tagit ett studieuppehåll har svårt att hitta en tillhörighet när studierna är avslutade.
– Polismyndigheten är en väldigt stor myndighet. Vissa har inte så mycket att komma tillbaka till med sina nyvunna kunskaper, för saker och ting har förändrats. Sedan finns det andra fall där det har fungerat bättre. Det kan vara tillfälligheter som avgör, som att chefen som har godkänt studierna har bytt jobb. Men vi måste hitta sätt att hantera det här inom myndigheten, så att det inte är personberoende.
Benny Mälberg, forskningssamordnare Polismyndigheten
Över huvud taget har Sverige halkat efter inom polisforskning. I andra länder finns en längre tradition av djupare studier av polisiärt arbete. Kunskaper som sedan hjälper till att utveckla polisens metoder.
– Vi i Sverige kan bli bättre på den praktiska polisforskningen. Sedan har det skett en bra utveckling de senaste åren och den fortsätter. Polismyndigheten vill vara med och föra den utvecklingen framåt.
Liksom forskarna Cecilia Jonsson och Magnus Persson tror inte Benny Mälberg att det finns ett ointresse för akademisk kunskap inom Polisen. Men det saknas rutiner för att fånga upp den, bland annat för att den ofta ryms inom ämnen som inte omedelbart för tankarna till polisiärt arbete, som till exempel psykologi och sociologi.
– Polismyndigheten behöver forskning för att följa vilka arbetsmetoder som fungerar över tid och vilka som inte är så relevanta för att brottsligheten har förändrats. Och vi behöver kortare tidsperspektiv för att utvecklingen går så fort, säger Benny Mälberg.
