Bo Norrmans resa nedåt i Polisens hierarki tog sin början med omorganisationen 2015. Han, som var polisintendent och tidigare kammaråklagare, hade ett par år tidigare varit med om att ta fram en rapport som visade att Polisen i Skåne rutinmässigt lade ned förundersökningar och omkodade kvinnofridsbrott till ofredande. Det var en rapport som, enligt honom, inte togs särskilt väl emot internt.
Ett mål vid omorganisationen 2015 var att fler skulle jobba i kärnverksamheten. Bo Norrman nappade på det och började jobba i yttre tjänst, framför allt inom IGV. Han trivdes. För att förlänga arbetslivet och jobba bortom 65 började han år 2020 utbilda sig inom polisvetenskap, på egen bekostnad.
Det innebar att han var delvis tjänstledig för studier. De 50 procent han jobbade fortsatte han inom IGV i Ängelholm. Men två år senare började han känna sig motarbetad.
Ansökan om deltidspension avslogs, med hänvisning till att verksamheten skulle drabbas negativt. I stället skulle han, när han inte var studieledig, hantera den mobila ATK-kameran.
Bo Norrman motsatte sig den nya arbetsuppgiften av arbetsrättsliga skäl. För även om han frivilligt gått med på att jobba i yttre tjänst var det här arbetsuppgifter som han ansåg föll utanför hans avtalade tjänst.
Senare blev han omplacerad till utredningsenheten i Helsingborg. Arbetsuppgifterna skulle bestå av bland annat telefontömningar, telefonlistor och beslagshantering.
Omplaceringen revs upp, och han fortsatte i yttre tjänst.
Samtidigt upplevde Bo Norrman att arbetsmiljön blev allt kärvare. Han tolkade det som att arbetsgivaren ville att han skulle säga upp sig och gå i förtida pension. Till slut gjorde han det. I mitten av augusti förra året gjorde han sitt sista pass som polis, 64 år gammal.
– Jag går med flaggan i topp. Men det blev en stämning i tingsrätten, berättar Bo Norrman.
Stämningen, med krav på ersättning för provocerad uppsägning och utebliven lön, lämnades in i våras. Polismyndigheten bestred alla punkter i stämningen. Bland annat hävdade myndigheten att ”de arbetsledningsbeslut som ifrågasätts av Bo Norrman i stämningsansökan varit korrekta och att de arbetsuppgifter Bo Norrman ålagts att utföra har legat inom ramen för hans arbetsskyldighet. Att Bo Norrman har ålagts att utföra arbetsuppgifterna har uteslutande haft sin grund i verksamhetens behov och har inte syftat till att han skulle välja att säga upp sin anställning.”
Den 9 oktober möttes parterna.
– Det tog tre timmar av bestridande från myndighetens sida, men till slut blev det så att vi träffade en uppgörelse. Jag var lite sugen på att fortsätta processa, men man vill ju inte förspilla sin ungdom.
Polismyndigheten gick med på att betala 130 000 kronor, mot att Bo Norrman drog tillbaka stämningen.
– Jag ser det faktiskt som en seger. Det här är nog ganska unikt, att myndigheten betalar ut pengar. Beloppet är inte det viktiga, utan principen. Polismyndigheten är också skyldig att följa arbetsrättsliga regler.
Tommy Larsson, arbetsrättsjurist Polismyndigheten
Tommy Larsson, arbetsrättsjurist på Polismyndigheten, anser inte att uppgörelsen ska tolkas som att någondera part segrade.
– Nej, det här är inte ett medgivande av att fel har begåtts. Det var en uppgörelse för tvistens lösande. Det betyder att tvisten är hanterad, och båda parter kan lägga det bakom sig och gå vidare.
Bo Norrman tror dock att det här kan öppna upp för att fler väljer att ta strid mot det som han beskriver som en tystnadskultur och ålderism.
– Tyvärr är jag inte unik. Det är många som har kontaktat mig. En del sitter och gråter i telefonen för hur de blir behandlade.
Själv anser han sig inte ha haft något annat val än att säga upp sig. Och den strid han tog i och med stämningen hade han aldrig klarat att göra som anställd.
– Då hade jag nog hamnat i en extra obekväm frysbox, med extra låg temperatur.
