Granskningen inleddes i slutet av 2023 och är den första helomfattade granskning som Riksrevisionen gjort av Säkerhetspolisen.

Riksrevisionen bedömer att regeringen varit för passiv i styrningen av Säkerhetspolisen. Även myndighetens interna styrning får kritik i rapporten:

”Säkerhetspolisen styrs både vertikalt och horisontellt vilket gör den interna styrningen komplicerad. Ansvar och befogenheter över resurserna kan då bli otydligt. I förlängningen föreligger en risk att Säkerhetspolisen kan komma att agera sent för att förhindra oönskade företeelser. Den öppna informationsinhämtningen och informationsbearbetningen är två områden där den interna styrningen kan förtydligas och bli mer konkret.”

Riksrevisionen påpekar vidare att det är ”svårt att bringa klarhet i” den interna riskhanteringen. Varje verksamhetsår genomförs tre uppföljningar av risker kopplade till verksamheten. Men vilka åtgärder som vidtas är oklara, enligt Riksrevisionen:

”Det kan inte uteslutas att det finns en viss risk för att åtgärder som behöver genomföras fördröjs eller lämnas utan avseende.”

Rapporten ringar in rättsliga hinder och resursbrist som ytterligare källor till ineffektivitet. Säkerhetspolisens regionala enheter är underbemannade och har i nuläget för klena befogenheter i samverkan med andra myndigheter, enligt Riksrevisionen. Återkommande organisationsförändringar och ruljangs på chefer pekas också ut som problem.

I rapporten konstateras att Säkerhetspolisen skulle behöva hantera personuppgifter under längre tid än vad lagen idag tillåter. Sådana befogenheter har till exempel FRA och Försvarsmakten.