Debatt

Det var med blandade känslor jag tog del av artikeln i polistidningen där det framgår att hundar kan få dispens att flytta till baksätet. Glädjande är att andra än jag har reagerat på redan kända missförhållanden. Beklämmande dock att dessa kvarstår.

Det jag har någonting emot är att vi faktiskt måste ut och leta när det skulle vara så otroligt enkelt att förhindra att dessa personer försvann över huvud taget.

Om en ny rikspolischef kan förbättra ledarskapet inom svensk polis är det bara att gratulera. Tänk vilken framtid vi har inom polisen.

Med större handlingsutrymme följer att man också behöver ha en vilja och förmåga att ta ansvar, och goda förutsättningar runt omkring sig för att kunna göra det. Idag saknas delvis de förutsättningarna.

Veckoplanering är bra men det ska tillämpas på rätt funktioner. Det Fredrik Brokopp nämner, med yttre tjänst där verksamheten är händelsestyrd, där borde veckoplanering inte ens komma på fråga.

Mer måste göras för att ge chefer mer tid i verksamheten. Det är bara när de jobbar nära medarbetarna som de tillsammans kan omsätta ledningens förändringar i praktisk handling.

Jag förstår att det är en grannlaga uppgift för arbetsgivaren att ta fram sina behov fyra veckor före kommande åttaveckors period. Men det får också anses vara en hygienfaktor. Skall man vara den attraktiva ”arbetsplats” man utger sig vilja vara så är det väl rimligt att medarbetarna erbjuds en rimlig framförhållning om hur de ska arbeta.

Som polis är grunduppdraget att ”skydda, hjälpa och ställa till rätta”. Det gäller så väl utsatta människor som demokratin i sig. De ledorden kan vara bra att ha med sig och inspireras av även vid valurnan.

Det lönesättande samtalet bygger mycket sällan på den dialog som påstås.

För det första vill vi att svensk polis ska stöttas av en europeisk specialpolis, som ska kunna bedriva självständig spanings- och utredningsverksamhet.