Polistidningen nr 5 delades ut runt 27 oktober. Decembernumret dimper ner torsdagen den 8:e.
 
 
 
 

Arkiv

Foto: Johan Svanestrand

Foto: Johan Svanestrand

”Poliser med spets-
kompetens ovärderliga”

Publicerad 2014-04-03

MÖTET

Det finns ingen patentlösning för att hantera våldsamma demonstrationer. Polisen måste hålla örat mot marken och höra vad som jäser i lokalsamhället, säger forskaren Heléne Lööw. Först då kan man förutspå extremisternas agerande.

Sverige är storstadsfixerat. Det är ingen nyhet för dem som bor på landets mindre orter, knappt heller för centralorternas invånare och definitivt inte för Heléne Lööw. Hon är experten på högerextremism som redan som tolvåring bestämde sig för att bli forskare. Hon har undervisat poliser sen 80-talet, suttit med i flera regeringsutredningar och var en av initiativtagarna till EU-projektet Godiac, som de senaste åren fått poliser från tolv länder att utbyta erfarenheter i demonstrationstaktik.

Heléne Lööw vet att extremismen finns och inte kommer att försvinna. Och att den sår sina frön i de små samhällena.
– Det går i cykler. Även om den inte blossar upp på tre veckor så kommer den tillbaka.

När vi träffas gäckar upploppet i Stockholmsförorten Kärrtorp i december fortfarande våra minnen. Varför gick det snett? Vad kunde polisen ha gjort annorlunda? Men Heléne Lööw skakar på huvudet åt den uppmärksamhet som händelsen fick i tv, tidningar och radio. Den nynazistiska organisationen Svenska motståndsrörelsen, SMR, har trakasserat folk länge. När det sker i Stockholm blir det plötsligt stora rubriker.
– Uppmärksamheten kring Kärrtorp var nästan komisk. Men händelsen visar att de här organisationerna kan samla sina krafter på små orter, precis som Hells Angels har gjort länge. Där hamnar de under radarn för den mediala cirkusen och polisens prioriteringar. Och överlever, säger hon.

För att kunna förhindra våldsamma upplopp måste polisen följa extremisternas rörelser ute i landet. Noga. Bara då kan de genskjuta deras nästa steg. Extremistgruppernas tillvägagångssätt skiljer sig åt och ändras hela tiden som svar på polisens agerande. Kunskapen för att möta dem finns på sina håll inom polisen, bedömer Heléne Lööw. Men inte i tillräckligt hög utsträckning.
– Det är som på väldigt många andra områden, man gör stora insatser när det smäller till. När vågen ebbar ut försvinner kompetensen. Eller när en ny politisk majoritet tillträder som prioriterar ner en viss typ av brott.

Även gällande kompetens läggs fokus på centralorterna, anser Heléne Lööw. De har kunnig dialogpolis och SPT-projekt som lär poliser motverka oroligheter vid folksamlingar. Men resten av landet då?
– Sverige har ett kraftigt tänk kring storstäder. Men ta förra valrörelsen, då hade Sverigedemokraterna svårt att hålla möten ute i landet över huvud taget på grund av bråk. Även när SMR samlas blir det konstant konflikter. Polisen är inte alltid van vid de organisationer som plötsligt dyker upp.

Samtidigt har det blivit svårare att förutspå händelseförloppen, medger hon. Under Godiac-projektet insåg Heléne Lööw och hennes kolleger själva att de underskattat de sociala mediernas genomslagskraft. I samma veva som de kom ut på fältet för att studera manifestationer i de olika länderna slog sociala medier igenom i stor skala som mobiliseringsvapen. Plötsligt var vem som helst journalist. Demonstranter la ut filmer på nätet och påverkade händelseförloppet på gatan en halvtimme senare. Extremistgruppernas medlemmar, som ofta är duktiga på att filma, började förse nyhetsbyråer med material och kunde styra nyhetsflödet.
– Nu kan du sitta i ett annat land och direkt påverka ett pågående upplopp. Att mobilisera människor, bedöma hur många som kommer eller inte, är en process som successivt äger rum men som hela tiden förändras, säger hon.

Just här ligger också en av polisens utmaningar – att aldrig släppa taget. Själv dyker Heléne Lööw fortfarande upp vid folksamlingar och demonstrationer för att studera mönster och rörelser, utvärdera och analysera. På samma sätt borde polisen bygga in uppföljning och vidareutveckling i sin organisation, anser hon. Det räcker inte att skaffa en metod. Den måste hela tiden omprövas också.
– Alla organisationer älskar checklistor, om vi gör såhär så kommer det att fungera. Men det finns ingen quick fix. Det man vidtar i ett sammanhang kan utlösa våld i andra. Du måste utveckla en förmåga att läsa situationen och aldrig lägga av att själv fundera.

– Om man menar allvar, varför låter man inte fungerande verksamhet fortsätta och avsätter resurser för kunskapsutveckling?

Men polisen som arbetsgivare måste också skapa karriärvägar för sina experter så att de känner att jobbet lönar sig, understryker Heléne Lööw. Poliser med spetskompetens är ovärderliga på fältet. Det gäller att hålla dem kvar i organisationen.
Ytterst ligger ansvaret hos politikerna.
– Om man menar allvar, varför låter man inte fungerande verksamhet fortsätta och avsätter resurser för kunskapsutveckling? Så att det blir hållbart på sikt och vi slipper brandkårsutryckningar och att hela tiden uppfinna hjulet på nytt? Rättsväsendet gjorde fantastiska saker på 90-talet, sen försvann allting och nu ska vi börja om igen.

Hon säger det med en matthet i rösten, och det hörs att hon upprepat budskapet många gånger. Just det fick henne att dra sig undan medieljuset för en tid sen, backa lite från offentligheten, låta de egna orden vila.
– Jag förstår polisernas oro, för de här grupperna har lagt om taktiken. Du får ingen förvarning längre …

Men allt är långtifrån nattsvart, resultaten från Godiac-projektet är Heléne Lööw nöjd med, i alla fall delvis. Det handlar inte om vad man formulerar i dokument, utan vad som händer sen. Själv är hon inne i en lugnare fas just nu, med få resor och materialinsamling inför nästa projekt. Hennes resurser behövs även på hemmaplan, hos tonårssönerna i huset i Sollentuna och emellanåt i den egna tomatodlingen i trädgården. Intresset för plantorna är starkt, men inte detsamma som samhällsengagemanget.
– Min pappa var varvsarbetare och min mamma administratör på kommunen. Jag bestämde mig för att bli historiker men skulle bli arkeolog först. Det blev jag också.
Om Heléne Lööw inte hade disputerat som 28-åring hade hon blivit polis, som hennes bortgångne make var. Många i hennes egen släkt var militärer och poliser, så det hade kanske varit ett naturligt val, resonerar hon.

Marieke Johnson
Frilansjournalist

 

Foto: Johan Svanestrand

Foto: Johan Svanestrand

Heléne Lööw

Född: I Uddevalla på sensommaren 1961.

Utbildning: Docent i historia. Disputerade vid Göteborgs universitet 1990 med en avhandling om extremism, och polisens hantering av politiskt våld, och om säkerhetstjänstens historia under kriget.

Jobb i urval: Har arbetat på Brå och regeringskansliet, på Centrum för invandringsforskning vid Stockholms universitet och som chef för Forum för levande historia. Är i dag verksam vid historiska institutionen och vid Centrum för polisforskning, Uppsala universitet.

Aktuell: Var expert i regeringens utredning om våldsbejakande extremism förra året, liksom i Godiac-projektet som sammanförde EU-länder kring demonstrationstaktik.

Mer om Godiac-projektet:

Syftet med projektet var att nå ett gemensamt europeiskt förhållningssätt för att hantera demonstrationer genom dialog. 20 organisationer från tolv länder deltog och bland annat genomfördes tio fältstudier. Slutsatserna presenteras i fyra slutdokument på polisens webbplats, däribland en antologi med samlad forskning på området. Projektet pågick 2010–2013 finansierat av EU och Rikspolisstyrelsen.