– Det låter kanske konstigt efter en sådan här händelse, men man blir faktiskt lite stolt över att vara polis när man har så fina kollegor, säger Thomas Andersson huvudskyddsombud i polisområde Fyrbodal, som samordnade skyddsorganisationen efter morden i Trollhättan.
– Det låter kanske konstigt efter en sådan här händelse, men man blir faktiskt lite stolt över att vara polis när man har så fina kollegor, säger Thomas Andersson huvudskyddsombud i polisområde Fyrbodal, som samordnade skyddsorganisationen efter morden i Trollhättan.
Thomas Andersson fick kännedom om tragedin 45 minuter efter att larmet kommit in från Kronans skola där tre personer miste livet den 22 oktober.
– Jag var ledig den dagen, därför tog det lite tid, säger han.
Direkt tog han sig till polisstationen i Lysekil och rustade sig för både polisarbete och för att jobba som skyddsombud.
– Då hade jag ingen aning om detaljerna, om det fortfarande skulle vara skarpt läge och jag skulle få gå in i insatsen eller vad som skulle hända.
Väl på polisstationen i Trollhättan började han få grepp om vad som hade hänt och kunde påbörja arbetet med att söka upp de inblandade; I första hand fyra poliser varav en hundförare som varit först på plats.
Av en slump träffade han på en av dem och förstod att denne varit inblandad och behövde fångas upp. Ganska snart satt ett erfaret befäl i samtal med de fem. Thomas Andersson känner de inblandade väl och berättar att de haft stort stöd av varandra den närmaste tiden efter händelsen.
Men det var många fler som behövde fångas upp och enligt Thomas Anderson är det inte nödvändigtvis de som varit mest involverade som far mest illa eller behöver stöd.
– Det är ett viktigt arbete vi har framför oss nu så att ingen blir sjuk av det här om tio år, säger han.
Han berättar att bland dem han sökte upp efter händelsen var en polis som var inblandad i en skjutning 1998.
– Vi har olika saker i ryggsäcken och sådant här väcker ju även gamla händelser, säger han.
Samtidigt som det är viktigt att fånga upp personalen efter en sådan här tragedi, menar Thomas Andersson att det är en dag på jobbet. Och enligt honom en dag när allting fungerade som det skulle, både i polisinsatsen och i skyddsorganisationens arbete.
– Ja, det är väl så i den här organisationen att vi inte alltid drar åt samma håll. Speciellt med tanke på omorganisation och så, men den här gången har det faktiskt känns lite som att vi är en familj.
