Nödvändig medicinsk kompetens för poliser – en Delphi-studie kommer att publiceras under hösten. Studien behandlar ett ämne som är tämligen obeforskat: Vilken akutmedicinsk kompetens behöver en IGV-polis ha med tanke på vad hon eller han möter i samband med sin yrkesutövning?
Författarna har använt sig av den så kallade Delphi-metoden. Den bygger på att åsikter inhämtas från en panel av experter. Tanken är att panelen ska uppnå konsensus, i det här fallet angående vilken akutmedicin en polis bör behärska.
I expertpanelen ingick tio utbildare i akutsjukvård – varav merparten är ambulanssjuksköterskor – vid polisprogrammet och elva Polkon-instruktörer som Polismyndigheten valt ut. Men huvuddelen av panelen utgjordes av 22 IGV-poliser. Eftersom Delphi-metoden vilar på att experterna enas var den starka representationen av praktiker i form av IGV-poliser en försäkring mot att sådant som inte fungerar i praktiken vann gehör.
I en första runda fick samtliga experter ett mejl med en fråga om vilken akutmedicinsk kunskap en polis inom ingripandeverksamheten bör ha.
Forskarna analyserade svaren och formulerade påståenden i en enkät som granskades av fem ämneskunniga poliser så att uttryck och ordval inte skar sig mot en polisiär vardagsjargong.
I en andra runda skickades enkäten ut till expertpanelen. Deltagarna fick gradera påståendena enligt en femgradig skala och till exempel bedöma hur viktigt de tyckte att det var att en polis kan sätta en tourniquet. Sammanlagt tog panelen ställning till 76 olika påståenden.
För att uppnå konsensus, enligt Delphi-metododen, måste tre av fyra paneldeltagare vara överens. Panelen enades enligt den definitionen bland annat om att en IGV-polis inte behöver kunskap om idrottsskador, kunna förebygga brännskador eller behärska att systematiskt undersöka någon i jakt på specifika sjukdomstillstånd.
I tredje rundan skickades påståendena åter till experterna, de påståenden som uppnått konsensus var borttagna. I en fjärde omgång genomfördes processen ytterligare en gång.
Analysen visade att expertpanelen hade enats om 51 påståenden, om 10 av dem rådde ett 100-procentigt konsensus. Bland annat ansåg man att det är mycket viktigt att en polis behärskar grundläggande livräddande åtgärder för att kunna agera korrekt i samband med traumatiska skador.
Dessutom enades panelen om att en polis bör utbildas i att arbeta strukturerat med sjukvårdsinsatser i en hotfull miljö, och att en polis måste lära sig att prioritera mellan livräddande åtgärder och sin egen och andras fysiska säkerhet.
Utbildning i hantering av hjärtstartare är ytterligare en färdighet som expertpanelen i konsensus lyfte som viktig.
Samtidigt visade resultatet att färdigheter i psykiatriska och medicinska bedömningar samt vård av personer med alkohol- och drogproblematik nådde en lägre nivå av överensstämmelse bland paneldeltagarna. Med andra ord var sådana färdigheter något som experterna i mindre utsträckning betraktade som nödvändiga.
Om studien
100 procent av de 43 experterna deltog under hela studien, 3 av dem var kvinnor.
Studien är nationell med en expertpanel bestående av lärare från samtliga fem polisprogram samt instruktörer och IGV-poliser från alla polisregioner.
Gruppen var helt enig om att IGV-poliser bör lära sig att stoppa blödningar, frigöra luftvägar och utföra hjärt- och lungräddning.
”Vi famlade i mörker”
Då Kim Wallin började arbeta som lärare på polisutbildningen efterlyste han konkreta kunskapskrav angående sjukvårdsfärdigheter. Nu lämnar han ett forskningsbidrag som han hoppas ska förbättra utbildningen och stödja poliser i fält.
– Vi är tre ambulanssjuksköterskor som har jobbat med akutsjukvård på polisprogrammet sedan 2009. Redan då undrade vi var underlaget fanns, vad skulle vi lära ut? Vi famlade i mörker, säger Kim Wallin.
Han är ämnesansvarig lärare inom polisiär akutsjukvård på polisprogrammet vid Linnéuniversitetet. Dessutom är Kim Wallin ambulanssjuksköterska och doktorand vid institutionen för hälso- och vårdvetenskap.
Kim Wallin.
Foto: Linnéuniversitetet.
Tillsammans med Ola Kronkvist, prefekt på polisprogrammet och lektor vid Linnéuniversitetet, Henrik Andersson, lektor på polisprogrammet i Borås samt Mats Holmberg och Anders Svensson vid Linnéuniversitetet bestämde sig Kim Wallin för att kartlägga behovet av polisiär sjukvårdsutbildning.
– Jag förstod att det inte fanns forskning på området och beslöt mig för att skapa den själv. Från England och USA finns det statistik, men den är det svårt att dra slutsatser av.
I hans färska studie fastslås att fysiska skador, som resultat av trauman, är något som en polis bör utbildas i att ta hand om.
– Det experterna kom till konsensus om visar vilka komplexa beslutssituationer poliser hamnar i, säger Kim Wallin.
– Att psykisk ohälsa och sjukdomstillstånd, som kan förväxlas med drog- och alkoholpåverkan, inte värderades lika högt som trauma skulle kunna ses som problematiskt. Poliser ska ju bedöma personer vid omhändertagande enligt LOB och LPT.
Bara tre kvinnor ingick i studien, varför inte fler och kan det ha påverkat?
– Vi lyckades inte identifiera fler, vilket är problematiskt då andelen är högre generellt i poliskåren. Hade vi haft en jämnare könsfördelning skulle det ha kunnat påverka resultatet.
Kim Wallin hoppas studien får ett praktiskt genomslag inom polisverksamheten och banar väg för bättre statistik och ytterligare forskning.
– Både inom grundprogram och fortbildningar har vi nu en tydligare beskrivning av vilken kompetens som bör läras ut.
