– Troligtvis jobbar jag året ut men i mindre skala och jag kommer att gå dubbelt en tid med min efterträdare, berättar Ann Isaksson när Polistidningen ringer.
Det var år 1990 som hon klev in på Polishögskolan. 20 år senare hade hon fortfarande ingen annan tanke än att fortsätta som polis. Hon och hennes man, även han polis, hade bott på Öland och jobbat i Kalmar en tid när de flyttade tillbaka till Stockholm.
– Då såg min dotter det här jobbet på Alla Kvinnors Hus och tyckte det skulle passa mig.
Varför vet hon inte riktigt. Kanske såg hon Anns sociala intresse. Kanske var det för att hon jobbade med våld i nära relationer som polis.
Att gå från Polisen med ordning, reda och fasta rutiner, men också inslag av gubbighet och patriarkat, till en ideell organisation, sprungen ur kvinnorörelsen blev en stark kontrast.
– Det var nio anställda på den tiden. De som var här jobbade lite olika tider och verksamheten hade problem.
På det skyddade boendet fanns då elva platser och Ann tror att bara tre användes.
– Jag tyckte nog att det kändes lite flummigt, men jag hade också fått i uppdrag att skapa struktur och förändra.
Hon beskriver en resa som bjudit på motstånd men som hon är stolt och glad över. Nu är det 27 anställda. Verksamheten har ett skyddat boendet med bemanning dygnet runt och plats för 20 vuxna och deras barn. De har också skolverksamhet, förskoleverksamhet och en samtalsmottagning som tar emot runt 600 personer varje år.
– Vi har tagit fram en strukturerad metod och säljer utbildningar till bland annat sjukvårdspersonal.
Ann tycker att hon har haft mycket nytta av sin polisutbildning och sin erfarenhet som polis.
– Till exempel när vi gör säkerhetsbedömningar. Här har ju socionomerna som jobbar ett perspektiv och jag ett annat. Jag har också nytta av att kunna förklara och stötta kvinnor i vad som händer när man gör en anmälan, när frustration uppstår över att saker tar tid.
Hon har också föreläst en del för Polisen om hur Alla Kvinnors Hus jobbar.
– Nu har ju fler av de jag kände från att jag jobbade där slutat och då blir ju kontakterna färre. Men jag har nyss återupptagit att sjunga i poliskören. Det är kul.
Som före detta polis tycker hon att Polisen på många sätt har blivit bättre på att arbeta mot olika typer av relationsvåld. Men hon märker också att det fortfarande tycks ha ganska låg status.
– Det är mycket unga kollegor som får jobba med det här fortfarande. Likadant i socialtjänsten och det tycker jag är synd. Det behövs erfarenhet och det behövs att man får bli specialiserad.
Hon önskar att barnärenden skulle dra ut mindre på tiden. Och att man kanske kunde kosta på sig att vara lite mer taktisk med vem man skickar på vilket jobb.
– Vi hade någon äldre kvinna som var utsatt och så kommer det två unga manliga poliser. Jag vet att man inte alltid kan välja men det är så känsligt det här.
Rent praktiskt vill hon skicka med hur viktigt det är med förstahandsåtgärderna på brottsplatsen.
– Att filma och dokumentera brottsplatsen. Och att filma förhör med målsäganden. Då kan man driva det under allmänt åtal. Det kan vara en trygghet för henne eller honom att åklagaren driver det.
Trots framgången i sin andra karriär i livet kan Ann sakna att vara polis.
– Jag har jättefina kollegor här, men att vara polis innebär en yrkesstolthet och det är en särskild gemenskap. Sen är ju också polisjobbet roligt och spännande. Samtidigt uppskattar jag ju att kunna styra mer själv vilket jag kan här.
En annan aspekt av polislivet hon kan sakna är hur man bemöts av andra.
– Det självklara mandat man har och den respekt som följer med. Det har varit frustrerande ibland att bli behandlad som att man är lite mindre vetande trots all erfarenhet vi sitter på här.
Alla Kvinnors Hus
En ideell och partipolitiskt obunden organisation som grundades 1978. Inom verksamheten finns ett skyddat boende i självhushåll med pålats för 20 vuxna och deras barn. Alla placeringar går via socialtjänsten. Organisationen har också en samtalsmottagning.
