Mobiltelefonen är i dag central för många brottsutredningar. Den kan innehålla avgörande digitala bevis i form av fotografier, meddelanden, platsdata och internethistorik. Men samtidigt som mobilen har blivit en ovärderlig källa till information för polisen har den också blivit en högst personlig ägodel i våra liv – fylld med privat och känslig information. För vissa brottsoffer blir att lämna ifrån sig mobilen en oöverstiglig tröskel, även när det behövs för att lösa det brott de själva utsatts för.
I en ny studie har forskare från Högskolan i Skövde och Högskolan i Jönköping undersökt vilka faktorer som påverkar viljan att anmäla brott när det innebär att mobilen måste lämnas in för en kriminalteknisk undersökning – och vad som skulle kunna få fler att vilja göra det. Studien bygger på intervjuer med tolv personer i olika åldrar. Hälften av deltagarna klassades som så kallade ”digitala infödingar”, födda efter 1980 och uppvuxna med digital teknik som självklarhet. Den andra hälften bestod av ”digitala invandrare”, födda före den digitala eran.
Under intervjuerna uttryckte många deltagare en stark oro kring att lämna ifrån sig sin telefon. Framför allt handlade det om oro över integritet och säkerhet samt separationsångest över att vara ifrån sin telefon. Flera uttryckte tveksamhet inför att låta polisen ta del av privata konversationer, bilder eller annan känslig information – särskilt sådant som inte hade något med det aktuella brottet att göra. Några befarade att polisen skulle hitta sådant som kunde peka på brott begångna av brottsoffret självt. Andra var oroliga för att data skulle gå förlorad, hamna i fel händer eller spridas till obehöriga genom hackerattacker.
Ett tydligt tema var beroendet av mobiltelefonen. För många människor, särskilt yngre, upplevs mobilen som en oumbärlig del av livet – inte bara för den dagliga kontakten med vänner och familj, utan även som ett verktyg som tillhandahåller allt från kalender, banktillgång och dokumenthantering till underhållning, sociala medier och fotoarkiv. Att tvingas vara ifrån sin mobil, om än tillfälligt, kan vara stressande eller väcka ren ångest. En deltagare beskrev det som att ”hela livet är på telefonen” och därmed inte så konstigt att det tar emot att lämna ifrån sig den.
Studien pekade dock på tänkbara lösningar. Flera av deltagarna lyfte fram att viljan att samarbeta med polisen skulle öka om processen kring datahanteringen var tydligare. Många efterlyste bättre information om vad som händer med mobilen efter att den har överlämnats till polisen, vad som eftersöks, hur privat information hanteras och hur länge den lagras. En konkret åtgärd som nämndes var att tillhandahålla ersättningsmobiler under tiden som den egna är hos polisen. En annan var att varje brottsoffer tilldelas en kontaktperson inom polisen som kan vägleda genom processen och svara på frågor.
