– SOS 112. Vad har inträffat?
– Det är stort bråk här utanför krogen, en av dom har kniv…
– Polis är på väg.
– Det är bråttom, säg att dom ska skynda sig – men se för guds skull till att det är poliser som kan referera korrekt enligt APA-format…
Säger ingen.
Rebecca Willén, fil. dr. psykologi, tidigare lektor i polisiärt arbete
Foto: Privat
I Polismyndighetens uppdrag till lärosätena står det att polisstudenterna ska utbildas till att ”uttrycka sig rättssäkert och korrekt med fokus på polisiärt skrivande”. Ett rimligt och viktigt krav. Men vad innebär det i praktiken?
Ute på lärosätena har det tolkats som att studenterna ska lära sig akademiskt skrivande – ofta i en humanistisk-sociologisk skrifttradition med stor textmassa, breda resonemang och en generös hållning till språkliga utsvävningar. Eller som vi lite skämtsamt säger i korridorerna: man ska ordbajsa.
I andra fält – som medicin och teknik – premieras koncis precision. Det är också den tradition jag själv är utbildad inom. I min treåriga grundutbildning i psykologi skrev vi betydligt mindre än vad många polisstudenter gör i dag – trots längre studietid och högre akademisk nivå.
Stora textmängder är alltså ingen självklarhet bara för att man läser en högskoleutbildning. Så varför ska just polisstudenterna behöva skriva så mycket?
Ett vanligt argument är att även jurister skriver långt. Visst – juridik är en argumenterande disciplin där resonemangen behöver ta plats. Poliser behöver, liksom jurister, kunna fatta beslut med stöd i lagar och regler. En polis kan inte kliva över en tröskel utan att först ha tänkt igenom med vilket lagstöd det görs – något som i sin tur påverkar vad som är möjligt att göra därefter. Denna besluts- och händelsekedja behöver kunna dokumenteras i efterhand på ett adekvat och rättssäkert sätt.
Men det är något helt annat än att skriva akademiska texter som problematiserar, refererar och reflekterar. I polisens rapporter behöver vi veta: Vad hände? Vem var inblandad? Vad gjordes – och med vilket lagstöd? Där ska inte finnas långa diskussioner om alternativa tolkningar, liknande fall eller patrullens reflektioner kring begränsningar i besluten.
Den typen av skrivande hör hemma i akademin – inte i det dagliga polisarbetet.
American Psychological Association (APA) ger ut en flera hundra sidor lång manual för hur vi inom psykologisk forskning ska uttrycka oss i skrift. Jag har läst den från pärm till pärm. Det är så välstrukturerat och vackert att man kan bli tårögd. Om man är lagd åt det hållet. Polisstudenter är sällan det – lyckligtvis. De är i stället briljanta på att utveckla de färdigheter som behövs i det brottsbekämpande kärnuppdraget. Och de få som dessutom brinner för akademiskt skrivande kan i dag enkelt fortsätta vidare till högre studier.
På polisutbildningen fortsätter man att lägga stora lärarresurser på att handleda uppsatser och frustrerade studenter. När polislärare försöker trösta studenterna med att det akademiska skrivandet inte är så viktigt riskerar de mothugg från ledningen, ibland inför hela personalstyrkan, med budskapet att allt är lika viktigt.
Trams. Det säger sig självt att uppsatsskrivande inte är en central färdighet för en polis. Lika lite som självskydd är det för oss forskare. Nog skulle vi må bra av att röra på oss mer – och det kanske till och med skulle gynna samhällsutvecklingen indirekt – men det är ändå inte skäl nog att trycka in självskydd som obligatoriskt moment i forskarutbildningen.
Vi är många akademiker som kan bidra på ett meningsfullt sätt i polisernas grund- och vidareutbildning, mer än vad många uniformerade tror. Men det ska handla om polisiärt relevant kunskap. APA-stil och ordbajseri – hur upphetsande det än må vara för vissa av oss – ska inte vara obligatoriskt.
Låt i stället studenterna få mer tid till det de brinner för – och det vi behöver att de kan när livet vänds upp och ner.
Se därför över skrivmomenten i polisutbildningen:
- Lär ut kortfattat, adekvat och korrekt skrivande – och låt det prägla alla skrivuppgifter.
- Stryk obligatorisk undervisning och uppgifter som fokuserar på akademiskt skrivande – inklusive APA-format och annan strukturerad referenshantering. Alla högskoleutbildningar kräver inte sådant före kandidatuppsatsen, och det är svårt att se varför det skulle vara nödvändigt för just polisstudenter. Flytta i stället de momenten till de kompletterande kurser som finns för dem som vill läsa vidare mot en kandidatexamen efter polisutbildningen.
- Om efterfrågan finns, erbjud valbara tilläggsmoment i akademiskt skrivande.
