– Ett bra ledarskap handlar också om att rekrytera rätt personer. Jag tror att jag är ganska duktig på det, säger justitieminister Beatrice Ask.
Gång på gång förväntas Beatrice Ask svara på frågor om polisens vikande resultat. Samtidigt kan ingen säkert säga varför statistiken ser ut som den gör, enligt justitieministern själv.
-Det finns ett antal teorier, men vi är inte framme med svaret än, säger hon.
Beatrice Ask
Justitieminister och andre vice ordförande i Moderata samlingspartiet.
Ålder: 56 år
Bor: I lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, uppvuxen i Sveg i Härjedalen.
Familj: Två barn. – Och min son har en liten prinsessa.
Karriär i urval: Studier i internationell ekonomi, ordförande för Moderata ungdomsförbundet, borgarråd i Stockholms stad, skolminister 1991-1994, ordförande i polisnämnden i Stockholm City 1999-2006, ledamot i RPS styrelse 2003-2006.
Snön ligger tjock i kvarteret Kronoberg på Kungsholmen i Stockholm. I ett rum på länskriminalens tekniska rotel flödar intensivt ljus över Beatrice Ask och hennes följe. Fotografering pågår, men i det här rummet är det inte justitieministern som förevigas, utan bevismaterial i en pågående utredning.
Det doftar målarfärg. I nära tre år har tekniska roteln varit evakuerad, medan lokalerna byggts om. Nu är de anpassade till internationella krav, berättar rotelchefen Kristin Jonsson-Eriksson.
Brister i helhetstänk och vikten av att teknisk bevisning hanteras rätt, redan innan polisens tekniker hunnit bli inkopplade, hör till de frågor som dryftas under justitieministerns besök.
Hon får också en dragning om polisens nationella spårdatabas, som byggts upp i Stockholm och nyligen utökats till att även omfatta grova brott.
”Huvuddelen av de som är anställda inom polisen behöver inte bekymra sig.”
Beatrice Asks ögon är rödkantade och stundtals har hon svårt att få bukt på hostan. Elva dagar senare, när vi träffas i hennes arbetsrum, har penicillin satts in. Några sjukdagar har hon dock inte tagit, vare sig den här gången eller tidigare under ministertiden.
– Är man sjuk så är man väl sjuk, men det är väl i princip influensa eller magsjuka som gäller för att man ska ställa in annat än interna möten. Det här är ju ett 24-timmars jobb.
– Och ingen service får man heller, säger Beatrice Ask medan hon häller upp en kopp kaffe.
Skrattande skickar hon en blick till sin nye pressekreterare Per Claréus, som levererat fikabrickan och sitter med under intervjun.
Vad är ett gott ledarskap?
-Tydlighet. Gott humör… hyfsat gott humör, det där brottas man ju med hela tiden. Att man har respekt för andra. Att man kan delegera. Jag försöker att vara en sådan chef att har jag gett ett ansvar åt någon, då utgår jag ifrån att de klarar det. Jag tar naturligtvis det övergripande ansvaret. Men jag behöver inte peta i allt, bara i texter. Jag är en sådan där textnörd.
– Ett bra ledarskap handlar också om att rekrytera rätt personer. Jag tror att jag är ganska duktig på det. Min stab är liten och innehåller väldigt olika personligheter. Det är ingen mening att rekrytera folk som är som du själv, för då har du ju ingen nytta av dem.
Du rekryterar rikspolischef och länspolismästare också.
-Ja, och jag är då angelägen om att först ta fram vad det är för person vi söker. Vilka är kraven och kvalifikationerna? Vi jobbar ju generellt för ett öppnare sökförfarande. När det gäller de viktigaste tjänsterna är det i slutänden jag själv som får en dragning av de främsta kandidaterna och gör en del av jobbet också.
– Sedan tror jag att det är viktigt att man talar om för dem man valt varför de fick jobbet och vad man förväntar sig och varför.
Det är den 10 december. På dagen två år har gått sedan självmordsbombaren slog till, mitt i Stockholms city.
-Det markerade med vilket allvar man måste möta hot om attentat, terrorism och extremism. Det var väl bara försynen som gjorde att vi inte drabbades värre. Sedan dess har vi uppdaterat arbetet på olika sätt. Så sent som igår hade jag ett möte där vi gick igenom hur säkerhetspolisen följer upp erfarenheterna från Norge.
Beatrice Ask var själv i Oslo strax efter attentaten 2011. Hon berättar att de som arbetade på norska justitiedepartementet då satt i klassrum, utrustade med blyertspennor och jobbade och höll minnesstunder för kamrater som dött.
– De var ändå tvungna att prestera en budget bara någon vecka efteråt och det gjorde de. Det är helt otroligt, säger hon.
Samtidigt som Beatrice Ask besökte tekniska roteln avslutades ett seminarium i Växjö om det goda polisarbetet. Takhöjden inom polisen var en av de frågor som stod i fokus.
– Nu gör vi en stor reformering av polisen och det här måste också om handla om kulturen. Det är klart att om vi rekryterar kompetenta medarbetare från olika håll så måste människor känna att de kan bidra med sina synpunkter. Ledarskap handlar både om att vara tydlig och om att kunna lyssna.
– Det finns även ett medarbetarskap som är viktigt, nämligen att inte tiga när man tycker att någonting är fel. Men att också inse att okej nu har vi fattat det här beslutet och de flesta tyckte annorlunda än jag – och då får jag på något sätt förhålla mig till det.
Det förutsätter väl att besluten är förankrade?
– Absolut och så måste det vara. Därför behöver vi ju den ledarskapsutbildning som vi har fått mer av de senaste åren. Vi behöver utbilda våra chefer och se till att vi utbildar rätt personer. De behöver också återkommande tanka kunskap i de här frågorna, för det är inte lätt.
Jag har snarare hört att ”piskan viner”.
– Det är ju ingen tvekan om att resultaten måste bli bättre. Men piska? Det är så typiskt. Det är ju en jargong som man då har. Jag menar att man sätter upp tydliga mål och följer upp hur man uppfyller målen. Det är väl alldeles självklart? Det är klart att det är jobbigt, men det som jag tror är grogrunden till att det finns en diskussion på en del håll inom polisen är att många tycker att de inte blir sedda.
Beatrice Ask associerar vidare till ett besök hos Uppsalapolisen. Där fick hon höra att vissa utredningar blivit betydligt mer komplicerade att ro i land.
-Tar det längre tid blir ju resultaten sämre i just den typen av ärenden. Men när det gäller resultaten så är det ju ingen som har svaret på vad som är skälet till att vi har vikande resultat. Det finns ett antal teorier, men vi är inte framme än med svaret.
– Det får vi inte med mindre än att man sätter upp mål och i alla led följer upp. Det är ingen piska utan en nödvändighet. Man kan ju inte begära, oavsett var i verksamheten man är, att man ska få mer och mer resurser om vi inte kan visa resultat.
Är det så att några typer av ärenden blivit mer krävande och andra inte passar in i statistiken, så behöver framförallt de chefer som jobbar med den problematiken fundera över hur det ska redovisas, enligt Ask.
Att den stora omorganisationen skulle påverka resultatet negativt medan omställningen pågår avvisar Beatrice Ask bestämt.
– Det är klart att för en och annan chef och för en och annan i facket kommer det att innebära frågeställningar som man måste ta ställning till, men huvuddelen av de som är anställda inom polisen behöver inte bekymra sig, säger hon.
Intervjutiden är slut och Beatrice Ask har inte backat för några frågor – utom en. Den handlar om högskoleutbildningens vara eller inte vara. Beatrice Ask vill absolut inte uttala sig innan regeringens linje är offentlig, vad jag än har hört.
Två dagar senare tas beslutet. Som många förutspått så blir det ingen högskoleutbildning och de poliser som vill forska kommer att behöva dubbla utbildningar, även i fortsättningen.
Regeringsbeslutet innehåller också ett uppdrag till RPS att utreda behovet av att ge civila polisiära befogenheter. Redan i slutet av denna månad ska resultatet redovisas för justitieministern.
Polistidningen ser fram emot att ta del av konsekvensanalysen.