I dag är det premiär för Skiftet, en serie i sex delar om de första kvinnliga poliserna som patrullerade Klarakvarteren i Stockholm. Patrik Ehrnst har skrivit manus.
– Jag jobbade på Sveriges Radio för länge sen. Vid 50-årsjubileet av svenska kvinnliga poliser intervjuade jag några av dem. Sen har jag tänkt på det där, att man borde göra något mer av det. Så man kan säga att jag har jobbat med det här i 15 år.
Patrick Ehrnst, serieskapare
Foto: Privat
Det var 1958 som de första kvinnliga poliserna utexaminerades. De fick ingen räkmacka in på arbetsmarknaden.
– De blev så jävla illa behandlade av männen. Inte ens facket tyckte att kvinnor var skapta för polisarbete. De möttes av så mycket motstånd, ingen ville ha dem där. Att fortsätta kämpa i det tycker jag är imponerande.
I en intervju som Polistidningen gjorde för nästan ett decennium sedan berättade Barbro Täveby om sin tid som ny polis 1959. Hon blev senare ordförande för Stockholms kriminalpolisförening och ledamot i Polisförbundets styrelse.
– I början blev vi kallade svartfötter av facket som vi var med i, Kamraterna i Stockholm. De ville inte ha oss kvar på gatorna. Det där gjorde att vi gick ur Kamraterna och gick med i Svenska Polisförbundet i stället.
Att kvinnor skulle patrullera de erkänt tuffa Klarakvarteren kommenterades även i Polistidningen 1958: ”Klarar de av denna prövning på ett tillfredsställande sätt, så behöver de sannerligen inte rädas varken fan eller trollen i fortsättningen”.
I tv-serien skildrar man inte bara det massiva motståndet mot kvinnliga poliser generellt, utan även hur villkoren skilde sig åt mellan könen. Män var till exempel utrustade med sablar, medan kvinnorna fick nöja sig med batonger.
– Och så hade tjejerna någon slags byxkjol som var så illa gjord att de knappt kunde gå för att de skavde på låren. Och så pumps på det. Det känns som jättelänge sedan, men det är det inte, säger Patrik Ehrnst.
