För att veta när det är rätt läge att växla över till konfrontation krävs en god situationsförståelse, vilket också är avgörande för ett bra utfall i PDV‑situationer. Men den utvecklar man inte i en handvändning. Alla färdigheter kräver träning — man kan inte bli proffs på ishockey genom att läsa om strategier och tekniker. Detsamma gäller för polisyrket. Det går inte att komma runt behovet av övning och erfarenhet, menar Jonas Hansson.
– Man kan se hur man som polis avläser en situation beroende på sin erfarenhet. Det finns till exempel studier som visar att erfarna poliser fokuserar mer på en misstänkt persons händer eller ställen runt midjan där vapen kan finnas dolda, medan oerfarna poliser tittar mer mot ansiktet och ögonen.

För poliser som känner sig osäkra på just PDV – oavsett om det är under eller efter polisutbildningen – är det främst organisationen som bär ansvaret. Men det betyder inte att man som individ kan luta sig tillbaka.
– Man kan inte bara skylla på att man inte får tillräckligt med träning. Man måste också ta ett eget ansvar för att vara förberedd. Det faller på en själv att se till att vara bekväm med det som ingår, som att träna skytte, konfrontationer och greppteknik.

Som individ kan man se till att läsa på och prata med sina kollegor. Det gäller också att vara införstådd med att polisyrket faktiskt innefattar att man kan hamna i situationer där man behöver riskera sitt liv och kan behöva använda sitt skjutvapen.
– Man behöver vara mentalt förberedd på att de här sakerna kan hända. Men framför allt behöver man lära sig taktiken, förstå den på ett teoretiskt plan men också kunna tillämpa den. Det skulle jag säga är nyckeln till att kunna hantera pågående dödligt våld, säger Jonas Hansson.