Debatt

Beredskapspolisen var inte ett “gäng som sprang ute på stan med viftande vapen”. De hade samma utbildning och krav som polisen och skyddsvakter. De beväpnade skyddsvakter som bevakar Rosenbad och Polhemsgatan skapar inga bekymmer.

Bristen att inte se vilka beslut man ska ta på vilka nivåer kombinerat med avsaknad av internationell erfarenhet bland våra rikspolischefer gör att verksamheten haltar.

Jag har ett fantastiskt jobb och underbara arbetskamrater. Men när den enda uppskattning som visas är en klapp på axeln och några vackra ord i en jul- eller sommarhälsning, då känns det lite visset.

Det råder inget tvivel om att arbetsgivaren har det fulla arbetsmiljöansvaret för samtliga anställda, förtroendevald eller ej.

De konton som jag sett är i grunden goda ambassadörer för myndigheten, men vad händer när någon faller utanför ramen även när det kommer till det?

Det är de facto händelser som skett och som förtjänar att fångas upp av en lärande polisorganisation...

Mitt i denna inspiration känns det därför sorgligt och provocerande att ta del av den beskrivning som ges av våra studenters minst sagt bristfälliga kompetensnivå.

Som rättsvårdande myndighet är det nog ganska smakfullt att veta, inte tro, att alla dessa urinprov och små beslag har önskvärd effekt.

Förtroendegivande vore förstås om Polisförbundet föregår med gott exempel. Men icke!

Fredrik Kärrholm kallar mitt parti ”flummigt”, men hävdar själv att problemen med grov kriminalitet ska lösas med ”föräldraansvar” och ”värderingar”?