Debatt

Mycket har utvecklats sedan jag första gången frågade varför man som insulinbehandlad diabetiker inte kan bli polis.

Dags för bokslut. Förra gången var det 2015, omorganisation, där min upplevelse av detta var att vi, Polisen, centraliserades.

Som nästan nyanställd polis funderar jag redan på att lämna yrket. Jag älskar mitt arbete och mina kollegor, det är inte anledningen till mina funderingar utan så många andra.

Jag sökte till polisutbildningen, detta är något jag funderat på nästan hela mitt vuxna liv. I dag är jag 40+ och har haft både serviceyrken och kvalificerade yrken då jag har civilingenjörsexamen.

Diskussionen gällande en utbildning i självskydd och konflikthantering för civila har fått ett konstigt fokus.

Diskussionen om motsättningar mellan civilanställda och poliser känns både gammal och uttjatad. Det är dags att ta diskussionen till nästa nivå: hur ska vi utnyttja respektive persons kompetens på rätt sätt oavsett vilken bakgrund vi har?

Historia är en högst relevant kurs då dess allmänbildande kunskap kan ses utgöra en av kotorna i polisarbetets ryggrad. Därför tycker jag att det är fel väg att gå när man slopar kravet på historia vid antagningen.

Polismyndighetens beslut att ta bort kravet på godkänt betyg i historia är redan fattat, men jag vill ändå skriva några rader om varför jag anser detta vara ett dåligt beslut.

Grundkravet på historia tas bort för sökanden till polisutbildningen. Det föranledde en diskussion på Twitter om vilka krav som egentligen bör ställas på den som söker. Jag måste erkänna att det förvånade mig lite att reaktionen blev så stark och engagerade så många poliser.