DN:s ledarskribent Hanne Kjöller har satt tänderna i polisväsendet. Boken En svensk tiger bygger på intervjuer med Stefan Holgersson och en rad andra poliser som har berättat att de utsatts för repressalier från arbetsgivare, och i flera fall även kollegor.
Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller har nu satt tänderna i polisväsendet. Hennes bok vilar på polisers berättelser om hur det är att slå larm om systemfel för att sedan motarbetas av samma system.
Kjöllers texter väcker ofta starka känslor och det är välkänt att hon har både högröstade kritiker och tillskyndare. Men det är svårt att tro annat än att hon hyser ett verkligt engagemang för landets poliser och är nyfiken på kårens verklighet.
Boken bygger på intervjuer med en rad poliser som berättar att de utsatts för repressalier från arbetsgivare, och i flera fall även kollegor.
Förste visselblåsaren Hanne Kjöller beskriver är den välkände forskaren och polisen Stefan Holgersson. År efter år fortsätter han sin forskarresa genom ett polissverige statt i ständigt förändring, ändå paradoxalt fruset i samma form. Samtidigt arbetar han som utryckningspolis på samma nivå som sina hälften så gamla kollegor som just avslutat sin utbildning – enligt Kjöller ett prov på arbetsgivarens reaktion då obekväma rön ska döljas och en egensinnig forskare tystas.
Hanne Kjöller skriver också utförligt om Tomas Bergström, en polis som i början av sin karriär ifrågasatte en situation då två mord som inträffade nästan samtidigt prioriterades olika. Det innebar, enligt Kjöller, startpunkten för en serie aktioner signerade en oförsonlig myndighet. Händelsen kom att förändra Bergströms liv för alltid, nu har han sagt upp sig och bor delvis utomlands.
Fallet Anneli Boman samlar Kjöller i ett kapitel med titeln ”Säkerhetsklassad kattutredare”. Boman arbetade mot grov organiserad brottslighet men då det skar sig med en chef halkade hon utför i organisationen. Det hela landade i omplacering till tillståndsenheten med tillsyn över hundar och katter som huvuduppgift. Men sedan vänder det och Hanne Kjöller beskriver hur arbetsgivaren erkände att det förekommit mobbning av Boman. Hon kunde återgå till en kvalificerad tjänst och fick tillbaka det tjänstevapen som hon fråntagits. I stället blev det, enligt Kjöller, cheferna som gjort fel som tvingades bort.
Men upprättelserna i boken är i princip därmed räknade. Kjöller lyfter flera andra öden under rubriker som: ”Fången på flygplatsen”, ”Insatsen som dödade Peter” och ”Från golden boy till spetälsk”.
Mellan raderna vibrerar boken av ilska och det är sprängstoff Kjöller formulerar. Bland annat uppges flera fall av misshandel ha sopats under mattan. Många inblandade nämns vid namn – en del får förklara sitt agerande – och även företrädare för Polisförbundet får kritik.
Ur boken:
”Det här är ingen bok om offer hjältar och skurkar. Tvärtom har jag under resans gång blivit varse att en polischef som kan agera ansvarsfullt i ett ärende kan trakassera i ett annat. /…/ Det här är alltså inget försök att teckna en bild av nio hjältar, Det är ett försök att teckna en bild av en polismyndighet i fritt fall där frågan hur en medarbetare skött sitt jobb är sekundär. För så här illa och så här maktfullkomligt ska inga anställda behandlas.”
