”Pojkar är pojkar”. Den universella ursäkten när små pojkar gör något de inte borde. Men det sa ingen när Husby brann. Då talade Fredrik Reinfeldt om ”arga unga män som tar till våld”.
Den som känner till regeringens Framtidskommission vet att statsministern läst dess rapport om en av framtidens stora utmaningar. Allt fler unga män slås ut och får vare sig jobb, fru eller familj.
Få saker är så farliga för ett samhälle som när många unga män upplever sig som förlorare, och blir rekryteringsbas för extremistiska rörelser och kriminella. Företeelsen kallas för pojkkrisen. Fast den egentligen rör män som inte får plats i det postindustriella kunskapssamhället.
Några hårda fakta. Allt fler pojkar misslyckas och slås ut från skolan. Förr fick de jobb ändå. Nu har de okvalificerade jobben försvunnit, och 100 000 unga män vare sig arbetar eller studerar.
Tvärtom mot vad vi tror finns de inte bara i förorten utan också på landsbygden och bruksorter. Skolorna där brinner också bra.
Framför allt skrämmer det skiten ur Skolverket nu när pojkarnas kris även är på väg rakt in i städernas medelklass. Samtidigt har tjejerna gjort ett lyft. De har högre betyg i alla ämnen, och tar 75 procent av alla akademiska examina. Snart är så gott som alla läkare, jurister och arkitekter kvinnor.
Det finns lika många teorier om varför killarna misslyckas som det finns ursäkter. Den svenska skolan gynnar flickor sägs det. Fast hur förklarar vi då att länder som Kina, Finland och USA har samma problem? En annan omhuldad teori är att pojkar inte får vara pojkar och inte görs till män i ett feminiserat samhälle. Ropen skalla, lumpen till alla!
Ingen tycks vilja veta av forskarnas förklaring: Män behöver inte bli mer män, det är tvärtom mansrollen som är problemet. Professor Michael Kimmel är författare till regeringsrapporten ”Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen”.
Så här säger han: ”Världen har förändrats enormt under de senaste femtio åren, men den manliga ideologin har inte hållit jämna steg med dessa förändringar.”
I ett modernt arbetsliv behövs sällan aggressivitet och styrka. Där behövs anställda som är duktiga på att kommunicera, bearbeta information och hantera relationer. Färdigheter som kvinnor anses ha, samtidigt som de har utvecklat sidor som anses manliga.
Barn lär sig tidigt att flickor får status av att göra pojkaktiga saker, medan det är en statusförlust för pojkar att intressera sig för det som anses flickigt.
En tjej kan träna MMA utan att hennes kvinnlighet ifrågasätts. En pojke som gillar rosa riskerar att kallas bög redan på dagis.
Vilken liten tuffing i Spidermandräkt vill plugga när alla som gör det har tjejbaciller?
Kanske har pappa aldrig varit viktigare. Kanske är det bara han som kan lära sin son det han behöver för att klara sig i framtiden: Hålla ordning, läsa, skriva, kommunicera och hantera relationer.
Alternativet? Visst kan vi fortsätta låta pojkar underprestera med ursäkten att ”pojkar är pojkar”.
Men vilka som till slut får ta hand om dem vet vi ju.
Text: Kim Wadström
Redaktör och skribent, publicerad i bland annat Kupé, Chef och DN. Producent på TV4 Nyhetsmorgon.
