Polistidningen nr 4
delas ut runt 8 september.
Nästa nummer
kommer 27 oktober.
 
 
 
 

Arkiv

Tre röda paket med guldsnören till nya rikspolischefen

Publicerad 2014-12-12

Debatt God jul, Dan Eliasson!

Jag överlämnar här mina julklappar till dig. Tre röda paket med guldsnören. Jag har dock inte rimmat och tänkte att vi kunde öppna paketen publikt och lite otraditionellt med en gång.

I år blir det bara nyttiga presenter som har mitt ditt nya jobb som rikspolischef att göra. För ditt nya uppdrag blir ingen dans på rosor. Det ska vi inte hymla om.

När du tillträder den 1 januari kommer du att upptäcka att ditt nya kontor inte är helt tomt. Relativt snart kommer du att hitta några pappershögar med tankar, idéer och planer. Mer eller mindre geniala sådana. Den första högen är papper som den avgående rikspolischefen Bengt Svenson har lämnat kvar.

Om vi ska vara korrekta är det ju honom du efterträder även om vi nu får en helt ny polisorganisation. Det som gör ditt arbete extra svårt är att du kommer in i ett så sent skede, när omorganisationen bokstavligen redan står för dörren. Jag vill ändå ge dig rådet att kasta ett extra öga på Svensons hög, för allt i den är inte skräp.

Sedan har du en mycket liten pappershög mitt på skrivbordet. Den består av efterlämnat gods från den parlamentariska utredning som ledde fram till reformen vi nu står inför. Du kan bortse från denna obetydliga hög, som inte besvarar en enda av de frågor du måste ta itu med. På det viset får du mer tid till en besvärligare pappershög du behöver ta itu med. Det är genomförandekommitténs samlade möda. Alltså de som skulle sjösätta polisreformen. Tänk så här. Om alla hade varit nöjda med genomförarens arbete skulle han ha blivit ny rikspolischef. Men det blev alltså inte han som utsågs, det blev du. Här finns ett viktigt meddelande: förhåll dig relativt fritt till det som genomförarna har levererat.

Min förhoppning är att du ska kunna dra nytta av denna frihet och även av dina egna idéer och erfarenheter, bland annat från andra myndigheter som du varit chef för. Det är i det sammanhanget som innehållet i mina tre julkappar kan komma till användning. Låt oss öppna dem, ett efter ett.

Paket nummer ett handlar om att hålla ihop organisationen. Personerna bakom polisreformen valde managementvägen för att förändra. Det finns säkert managementläror som man kan lära från. Det svåra är att anpassa rönen till polisens verksamhet. En mycket stor del av polisarbetet bygger på att en eller två personer under tjänstemannaansvar utför sina arbetsuppgifter relativt fritt. Andra poliser arbetar under ledning av exempelvis åklagare. I många avseenden är det långt från din tidigare arbetsplats Försäkringskassan till Polisen, men det finns förstås gemensamma nämnare också. Båda är ju myndigheter. Men tro aldrig för ett ögonblick att du genom traditionell myndighetsstyrning och ledning ska kunna påverka saker och ting särskilt mycket i polisorganisationen.

Om den nya Polismyndigheten ska fungera måste mycket snart personalen utbildas. Det gäller alla 29 000 anställda, poliser och civilanställda. Det måste bli begripligt hur stafettpinnen ska lämnas över till den nya organisationen. Du måste lösa den här uppgiften, Dan, för hittills har mycket gått ut på att låtsas som om 1 januari 2015 är år noll. Det gick till nöds 1965 när man gick från kommunalt till statligt, men kommer inte att fungera denna gång.

Forskningen visar entydigt att det är viktigt att de anställda beskriver verksamheten i positiva ordalag och uppfattar att den fungerar bra. Det hjälper dem och dig att klara vardagen och kriser bättre och inte minst stora organisatoriska förändringar. En uthållig organisation skapas i övrigt genom förberedelser och utbildning. I detta arbete är det viktigt att du har i åtanke att poliser har en stark lojalitet till professionen och tyvärr många gånger ett i det närmaste antagonistiskt förhållande till själva organisationen. Så det är ingen överdrift att säga att du börjar i en uppförsbacke. Jag skulle råda dig att snegla på det jättelika nederländska projektet om professionell uthållighet. Där finns idéer till utbildning och utveckling. Svälj inte allt men plocka godbitarna därifrån och från annat håll.

Paket nummer två handlar om kommunikation och territorium. Jag börjar med det senare. I högen som genomförandekommittén lämnat efter sig finns en bomb. Det rör regionerna och de regionala cheferna. Man önskar att de som föreslog den nya ordningen kunde svensk och utländsk polishistoria bättre. Tanken är att regioncheferna inte ska ha något självständigt ansvar. De ska ingå i den nationella ledningen och där vara med att formulera målen för att sedan ansvara för genomförandet. Ingen soloåkning ska tillåtas ute i regionerna.

Jag skulle ge dig rådet att gå tillbaka och studera det som kallats ”Polisernas krig”. De som förlorade makt och territorium i och med förstatligandet 1965 gick samman mot, i deras uppfattning, en alltför stark rikspolisstyrelse och rikspolischef. Det var fråga om en ohelig allians av landshövdingar, lokala politiker och vissa höga poliser. Lär av detta och av vad som skett i Skottland och Nederländerna nu när deras reform börjar sätta sig. Samma maktkamp, samma pjäs riskerar att rullas upp igen. Orsaken är enkel, polisverksamhet är territoriell till sin natur. Finn därför en lösning där regionerna och deras chefer kan få ett erkännande inom den nya organisationen. För i annat fall briserar bomben som genomförandekommittén lämnat efter sig förr eller senare. Det räcker inte med luddigt tal om lokal förankring och att komma medborgarna närmare. För att förhindra ett nytt ”poliskrig” krävs mer än så.

När det gäller kommunikationen är huvudfrågan, vad är en rikspolischef för något? Är vederbörande förutom chef för myndigheten rikspolisstyrelsen också en hela landets polisiära ledare? Inom försvaret vet alla sedan länge vad en ÖB är. Särskilt gäller det i den operativa delen. Det finns en nomenklatur för kommunikation. Vad som behövs inom Polisen är nya regler för rikspolischefens kommunikation och hur de förhåller sig till underlydande chefer och stabsfunktionärer. Det här är ingen småsak eftersom det nu upprättas en helt nytt stabs- och linjeförhållande inom Polisens operativa del.

Paket tre innehåller råd om den svåra treudden ”vardagen, det speciella och det internationella”. Jag tror att du här måste snegla lite i de efterlämnade papperen från avgående rikspolischefen. Ingen rikspolischef tidigare har haft det ansvar du har. Inte omfattat de tre områdena fullt ut. Vad gäller vardagen, lunken, kommer du förhoppningsvis inte att vara så inblandad. Där kan du nog lära en hel del av avgående rikspolischef om hur man inte lägger sig i, i onödan. En svårare konst än man tror.

Med det speciella menar jag sådant som på polisspråk heter ”särskilda händelser”. Allt från allvarliga våldsbrott till stora rån och terrorhandlingar. Svensk polis har inte alltid fungerat bra vid sådana insatser. Vi har de ödesdigra morden på en statsminister och en utrikesminister. Vi har exempelvis Göteborgskravallerna, Malexandermorden, helikopterrånet. Dessa händelser har en sak gemensamt; polisen har inte ledningsmässigt klarat av dem.

När det nu blir en gemensam myndighet från 1 januari skulle man kunna förledas att tro att dessa problem löser sig av sig självt. Vi kraftsamlar, som det heter. Men det händer normalt väldigt lite i ett land som Sverige, vi får sällan tillräckligt med erfarenheter för att hantera svåra händelser. När det smäller till måste allt vara på plats vad gäller regelverk, övning och möjlighet till samarbete mellan olika myndigheter. Jag vill påstå att det brister lite här och var när polisen hanterar det ”speciella”. Reglerna är exempelvis inte tydliga nog för hur poliser får och ska agera i grupp. Här gäller det för dig, Dan, att vara insatt för att du ska få ihop systemet ner till den taktiska nivån och kunna lämna kloka förslag till regering och riksdag för beslut om regelförändringar.

När det gäller det internationella försummades frågan helt av den parlamentariska utredningen och genomförandekommittén har trampat på i samma hjulspår. Min uppmaning är: Tänk om vad gäller internationellt polisarbete! Alla ärenden som svensk polis har att hantera har inte ett lokalt forum, inte en regional förankring. Det är fel att splittra och fördela ansvar på regioner eller längre ner. Dra i stället det internationella polissamarbetet närmare till dig och bry dig inte om vad managementkonsulterna säger.

Ja, Dan, det var tre julklappar som jag hoppas leder till eftertanke, aktivitet och handling. Det finns ett paket till i säcken. Öppna det om de tre andra inte skulle visa sig fungera. I det fjärde paketet står det ”Ring undertecknad!”.

God jul

Bo Wennström

Professor i rättsvetenskap vid Uppsala Universitet