In som en ängel ut som en djävul. Så tar man en kurva bäst och det vet nog de flesta poliser. Men att känna sina begränsningar kräver repetition menar Robert Lindgren och hans kollegor på körutbildningen i Örebro.

In som en ängel ut som en djävul. Så tar man en kurva bäst och det vet nog de flesta poliser. Men att känna sina begränsningar kräver repetition menar Robert Lindgren och hans kollegor på körutbildningen i Örebro.

– In som en djävul, så var det va? säger John samtidigt som han bromsar mjukt.
Vi är uppe i fyrtio men kurvan är skarp och det suger till i magen. Och nu plattan i mattan.
Kristina, som sitter bredvid, skrattar till.
– När vi gick steg två upprepade vi det där med ”in som en ängel” så mycket att jag drömde det på natten. Jag frågade min sambo sen om jag sagt det i sömnen.
På radion får John beröm, men han ska inte vara rädd för att både gasa och bromsa ännu lite till, säger instruktören. Sen är det dags att byta förare.

”Vi jobbar inte på att köra fort…Det handlar ju om att alltid komma fram.”

Det är första dagen på steg tre i grundutbildningen. När kursen är klar får Kristina, John och deras kurskamrater köra vid brådskande och trängande utryckning. De tog båda examen i januari och har varit polisassistenter i polisområde Örebro sedan 17 juli. Det är förhållandevis kort tid mellan examen och steg tre. Så är det i Örebro. På andra ställen kan man få vänta i flera år om man har otur och jobb kommer emellan. Men här är bilkörningen prioriterad. Även för dem som tog examen för länge sedan.

För några år sedan blev fordonsskadorna för många i Örebro och trots att de alltid har haft fortbildning i relativt stor utsträckning krävdes en förändring.
– Alla poliser här har vidareutbildning en gång per år och vi har lagt om fokus. Vi jobbar inte på att köra fort. Inga tävlingsmoment utan i stället riskmedvetenhet. Det handlar ju om att alltid komma fram, förklarar Robert Lindgren, som är länsinstruktör och håller i dagens övningar tillsammans med fyra kollegor.

Något annat man gått in för i Örebro är att tänka på samma sätt kring körutbildningen som man gör i polistaktisk grundutbildning. På teorin funderar man till exempel på utryckning utifrån de tre förhållningssätten, mentalt, grundläggande taktiskt och kommunikativt.

Ute på övningsbanan har John och Kristina slagit på sirenen. Kristina gasar rakt mot Robert Lindgren som först i sista stund pekar och anger en riktning. Bilen är uppe i 75 kilometer i timmen när Kristina väjer. Sista gånger lyckas hon väja utan att få med sig konerna och Robert Lindgren gör hatten av. Men det är en svår situation och mycket av övningen går ut på att verkligen känna vilken skillnad det kan vara när man höjer hastigheten med så lite som fem kilometer i timmen.

Det finns en tanke med att man ska hinna jobba ett tag innan man går steg tre men Kristina och John känner sig redo. Det har redan hunnit bli lite av en frustration att inte kunna köra i trängande fall.
– Jag tycker egentligen att man borde få steg tre redan på aspiranten, säger Kristina.
Men så har både hon och John en hel del bilkörning i bagaget redan innan polisutbildningen. Kristina har jobbat inom hemtjänsten och tycker också att hon fått köra mycket på utbildningen i Stockholm. John, som gått distansutbildningen, svarar kortfattat på frågan om han har kört mycket bil.
– Jag är från Övertorneå.
Inom kompetencentrum tre, som Örebro ingår i, så har redan körinstruktörerna från de olika polisområdena träffats och Robert Lindgren känner ingen oro för att det inte ska fungera bra även framöver. Också med fortbildningen. Däremot oroas han av att det är så olika på olika håll i landet.
– Det gäller ju mycket men man vill ju ha en nationell samstämmighet, säger han.

Lever polisen upp till policyn?

Under hösten lanserade Polismyndigheten nya riktlinjer för biljakt. Men hur ser egentligen förutsättningarna ut för att implementera nya regler för körningen när fortbildning är en bristvara?

Enligt Polisens egen trafikpolicy är myndigheten skyldig att ”se till att de som framför polisfordon har utbildning anpassad till respektive kategoris behov och därutöver även får fortbildning” samt att ”se till att denna utbildning är anpassad till resultaten av den regelbundna inventering av förarnas kunskapsbehov som ska genomföras vid myndigheten”.

Robert Lindgren och hans instruktörskollegor i Örebro är överens om att detta är en policy Polismyndigheten inte lever upp till. Även om de själva har en väl fungerande fortbildning tycker de att det brister inte minst när nya riktlinjer införs.
– Och tänk en sådan sak som prejning. Det är Fap-reglerat, men någon utbildning på det finns inte reglerad, säger han.

Robert Lindgren och hans kollegor är inte ensamma om att tycka policyn följs dåligt. Fortbildning är på flera håll icke existerande och i polisområden där många nya poliser placeras ut samtidigt kan även sista steget i Polisens nationella förarutbildning, motsvarande tidigare ryckarkursen, dröja så pass länge att det blir problematiskt att sätta ihop patruller.
– Det är bedrövligt med tanke på hur mycket tid vi spenderar i bilarna. Själv kör jag motorcykel. Vi har en avrostning på våren varje år som man måste klara för att få fortsätta köra och i år vi hade vi en kollega som fick komplettera. Men för bilarna finns inget sådant och vi har haft ett gäng avåkningar i sommar, säger Johan Dyrander på trafiken i region Nord som också sitter i Polisförbundets regionstyrelse.

I Nord lider man enligt honom brist på instruktörer. Samtidigt, påpekar han, byts bilparken ut mellan varven och ingen uppdatering på förarna sker i samband med detta. Många i yttre tjänst saknar dessutom halk- och vinterkörning.
Och vi har ju en del sådant väglag, säger Johan Dyrander.

En annan av dem som inte tycker att myndigheten lever upp till sin policy är Oskar Åberg, länsinstruktör i region Mitt. Han är noga med att påpeka att den stora massan poliser är jätteduktiga på att köra bil.
– Men det har också varit några incidenter med oskyddade trafikanter som blivit påkörda.

”I Stockholm existerar inte fortbildning över huvud taget.”

Förr fanns system för att fånga upp enskilda individer som kanske behövde träna lite på något. Det finns inte längre.
Enligt Oskar Åberg har han fått stångas för utbildningen och någon fortbildning finns inte planerad i nuläget.

I Stockholm finns 13 fasta utbildare men organisationen är för tajt för fortbildning och veckorna på övningsbanan i Rosersberg räcker inte till enligt Johan Backlund, ansvarig för polisens nationella förarutbildning där.
– I Stockholm existerar inte fortbildning överhuvudtaget om det inte rör sig om någon enskild lokal avvikelse eller har uppstått något särskilt behov. Förra året fick vi veckor över när alla fått ryckarkurs. Då fanns kurser för 18 i taget. Knappt hälften av platserna fylldes då det inte prioriterades av arbetsgivaren att ge ledigt för utbildning. Det kändes ju så klart jättetråkigt, säger Johan Backlund.
– Vi har lämnat ett förslag på hur förarutbildningen ska lösas. Men det skulle krävas en jätteutbildningsinsats om fortbildning ska ske tillräckligt ofta, säger Johan Backlund.
Enligt honom ligger man hyfsat till med polisens nationella förarutbildnings steg tre – tidigare kallad ryckarkursen – i Stockholm. Men det gäller inte riktigt i City/ Norrmalm. Något lokalpolisområdeschefen Towe Skjöld bekräftar.
– Dessvärre ligger vi efter enligt mitt sätt att se det och det hänger samman med att vi har fått stora kullar med nya PA.

Towe Skjöld förklarar att City/Norrmalm har haft fler nya poliser än till exempel Södermalm men att de trots det skickats lika många på utbildning från respektive sida av staden. Hennes förhoppning är att läget ska förbättras under våren då de blivit lovade extra platser på utbildningen i Rosersberg där Stockholms förarutbildningar hålls.
– Men en annan aspekt som är viktig är ju om organisationen mäktar med att skicka personal på utbildning. Vi måste ju också ha en fungerande verksamhet, säger hon.
Nu löser man problemet genom att sätta ihop patrullerna på så vis att en alltid har behörighet.

Enligt huvudskyddsombudet i City, Susanne Liwång, har det varit uppe som arbetsmiljöfråga att det är så pass vanligt att bara en i patrullen kan köra vid trängande.
– Man byter ju plats då om den utan behörighet sitter vid ratten och det blir ju ett moment till så klart, säger hon.
Genom åren har det funnits en diskussion om det vore bättre att alla poliser fick behörighet innan examen. Något som bland annat Towe Skjöld önskar sig. Susanne Liwång är inte lika säker.
– Jag vet inte vad som vore bäst ur säkerhetssynpunkt, säger hon.

”Det är ju vi som ska visa hur man ska köra.”

Även i Malmö har steg tre släpat efter något. Enligt Per Steen som är ansvarig för förarutbildningarna i Syd beror det på att de poliserna behövts i arresten i stället.
– Då blir det ju problem för hösten är fulltecknad och så är vi inne i en ond cirkel, säger han.
I övrigt menar han att Syd ligger bra till. Någon fortbildning har de dock inte även om det finns en plan på att det ska hållas årligen.
– Det är så klart tråkigt. Bilar byts ju ut och körmiljön förändras och det är ju polisen som ska visa hur man ska köra, säger Per Steen.

I region Öst ligger man bra till med grundutbildningen enligt Mattias Norräng som är ansvarig för utbildningen där. Men inte heller där finns mycket fortbildning att tala om.
– Vi har haft en för span men för vanliga poliser i yttre tjänst nej.. Det skulle behövas en avrostning en halvdag eller dag per år, säger han.

”Bilkörning är färskvara”

En av dem som årligen får riskutbildning med halkkörning i Örebro är Razwan Ionescu. Trots att han känner sig trygg i sin körning hade han inte velat vara utan.

– Det är jättebra. Man blir återigen varse vilka begränsningar vi har, säger Razwan Ionescu.
Han är polis sedan drygt sju år och jobbar på operativa enheten i Örebro. Han tror att man väldigt lätt kommer ifrån vinterkörningen under de andra månaderna. Under den årliga riskutbildningen får han och alla kollegor som kör utryckning pröva på hur det känns under hösten. De utsätts för olika stressmoment och hinder på halkbana och har också ett teorimoment som bygger på att medvetandegöra risker.
Själv hade han haft körkort och kört mycket bil innan han blev polis. Något som många av de yngre kollegorna inte har.
– Vissa har tagit körkort bara för att kunna bli poliser. Och utryckningen ställer oerhörda krav på bilkörningen. Det tycker jag kräver mer av grundutbildningen men gör det också väldigt viktigt att de har de här tillfällena, säger han.
Att den här typen av återkommande riskutbildning inte är nationell tycker Razwan Ionescu är synd. Han tycker sig ha sett en klar förbättring sedan den infördes i Örebro.
– Man blir aldrig perfekt och bilkörning är en färskvara som måste uppdateras, säger han.

”Bilkörningen ligger på vänt”

Under senvåren 2015 har regionerna skickat in önskemål om vilken typ av utbildningar man vill ha till de fyra kompetenscentrum utifrfrån vilka all utbildning nu ska administreras.

Det innebär bland annat att lokala initiativ som inte sanktioneras av HR kommer att försvinna. Om någon region har föreslagit fortbildning i bilkörning är ännu inte klart. Än mindre hur det kommer att prioriteras från högsta ort på HR.
Grundutbildningen är Fap-reglerad och kommer troligtvis att fortsätta som vanligt. Men hur det blir med fortbildning är mer oklart.
– Bilkörningen är inte bortprioriterad men den ligger på vänt kan man säga, säger Bengt- Åke Nilsson. Han är i skrivande stund tf chef på Kompetenscentrum fyra, det som innefattar regionerna Syd och Öst. Här har man bland annat att hantera det faktum att de två regionerna tidigare har organiserat körutbildningar på olika sätt. I Syd med inkommendering av instruktörer utifrån polisområdena och i öst där de har haft fasta instruktörer. Det som är klart i nuläget är att alla instruktörer ska knytas till kompetenscentrumet.
– Det kommer förhoppningsvis bli mer samstämmigt nu även om målet är att ha kompetensutveckling så nära brukarna som möjligt, säger han.