En polisbil räcker för att upprätthålla ordningen i hela södra Lappland. Det fastslår kammarrätten i en dom som kan bli vägledande för glesbygdssverige – med effekter på allt från utredningar om våld i hemmet till nordiskt samarbete.

En polisbil räcker för att upprätthålla ordningen i hela södra Lappland. Det fastslår kammarrätten i en dom som kan bli vägledande för glesbygdssverige – med effekter på allt från utredningar om våld i hemmet till nordiskt samarbete.

Jan Johansson är huvudskyddsombud i region Nord och när Polistidningen träffar honom är han medialt påpassad. Upprinnelsen är den uppmärksammade domen från kammarrätten i Sundsvall som fastslår att det arbetsmiljömässigt räcker med en polisbil nattetid i lokalpolisområde södra Lappland.

Han har i flera intervjuer understrukit hur stort det aktuella området är, att det rör sig om en landmassa som är jämförbar med hela Danmark. Nu pekar han på att situationen är komplex: Framförallt oroas han för sina kollegors säkerhet då de saknar uppbackning. Men också av att han anser att de anställdas mående påverkas negativt när de inte har tillräckliga resurser att arbeta effektivt.

– Speciellt relationsbrotten tycker jag är ett problem. De är alltid svåra att ta sig an, men med bara en patrull på plats kan vi inte säkra bevisning på det sätt som är önskvärt.

Han fortsätter:

– Skoterfyllor, folk som försvinner på fjället, slagsmål och narkotika. Vi har allt som finns i större städer och dessutom en massa annat.

Jan Johansson påpekar att det sammanlagda antalet poliser i Nord har minskat med drygt 50 personer. Dessutom måste Nord fylla på med poliser till den regionala nivån – utan kompensation. Följden är en drastisk minskning av antalet poliser på gatan i inlandet.

– Oron jag känner gäller att resurserna koncentreras till de större kuststäderna. Vi har ju inga särskilt utsatta områden enligt den vanliga definitionen, men däremot har vi polisiärt tomma områden och frågan är när vi ska ta tillbaka mark där.

Polistidningen har tidigare skrivit om planerna på att utveckla patrullsamarbete med norsk polis i gränstrakterna. Det är ingen hemlighet att det i Nord sannolikt blir Sverige som tjänar mest på utbytet, eftersom polistätheten är större i Norge. Å andra sidan har det funnits en förhoppning om att svenska poliser ska kunna hjälpa till mer längre söderut.

Men nu befarar Jan Johansson att samarbetet blir svårt att genomföra.

– Vi har tidigare haft möte med norrmännen, som inte var speciellt glada när de hörde om vår bemanning mot deras gräns. Det blir helt enkelt inte trovärdigt med samarbetstanken om vi inte kan uppfylla vår del av avtalet.

Han påpekar att arbetsgivaren, trots förlusten i kammarrätten, fortfarande har en skyldighet att förebygga ohälsa.

– Problemet flyttas bara till RLC som får ett otroligt ansvar för att säkerställa att inlandsbilen får stöttning och hjälp i tid. Det här blir katten på råttan, råttan på repet eftersom en kustbil nu får åka till inlandet i tid och otid. Vad blir vinsten av det?

En sådan utveckling tror Jan Johansson kan leda till en nedåtgående spiral: De långa utryckningstiderna medför sämre polisiär service till allmänheten i inlandet. Dessutom kommer de understödjande patrullerna att sakna lokalkännedom. Poliserna drabbas samtidigt av sämre arbetsmiljö präglad av stress.

– Det intressanta är att poliser på alla nivåer förstår detta, men politikerna har inte begripit, eller valt att inte ta i det.

Även i region Mitt, där Peter Lindbergh är huvudskyddsombud, händer det allt oftare att bara en patrull är på plats nattetid. Men orsaken är en annan än i södra Lappland. I Hälsingland är arrestbristen nämligen stor och då någon omhändertas sätts en bil ur spel för lång tid.

– Vi har fått en rad Lisaanmälningar om detta. Arbetsmiljön är naturligtvis problematisk för den polis som inte kan räkna med understöd, kommenterar Peter Lindbergh.

Också Patrik Forsemalm, huvudskyddsombud i region Öst, berättar om liknande händelser. Samtidigt är han noga med att understryka att situationen skiljer sig mycket från den i Nord, framförallt med tanke på avstånden. I Värnamo, som ingår i polisområde Jönköping, fanns tills nyligen två bilar nattetid. Nu har bristande resurser medfört att bara en bil är kvar. I nödfall skickas en bil från Jönköping, med resultatet att det uppstår en brist där i stället. Framkörningssträckan kan variera mycket beroende på var insatsen ska ske, men som minst handlar det om sju mil.

– Det blir så tråkiga följdverkningar: Patrullen i Värnamo känner sig otillräcklig och hinner inte alltid ta rast eller äta. Allmänheten drabbas i värsta fall och arbetsmiljön för poliser i hela området påverkas negativt, säger Forsemalm.

”Högsta ledningen
måste skjuta till”

Polisområdeschef Lars Wahlberg betonar att polisledningen i Västerbotten vill ha mer av både poliser och bilar.
– Kammarrättens dom rör en ren arbetsmiljöfråga, inte att vi vill dra ner på antalet poliser. Snarare om minimibemanning och om var resurserna gör mest nytta, säger Lars Wahlberg, chef för polisområde Västerbotten.

Finns det ingen nedre gräns för hur få poliser det kan vara?
– Absolut, men där är regionledning, fack och skyddsombud på samma sida. Det är högsta ledningen och politikerna i Stockholm som måste skjuta till medel.

Men hur kommenterar du skyddsorganisationens oro angående effekterna av att en enda patrull nattetid täcker en yta stor som Danmark med över 30 000 invånare?

– Om man beslutat enligt skyddsombudet hade det ändå inte regnat mer resurser. Vi talar om ett område där det kan gå flera år mellan att det inträffar två prio-ett händelser en vardagsnatt. Enligt mig är det fel att ta poliser från dag och helg då de gör större nytta för medborgarna.